Tiden har gått ... igen
Nu har jag en hel del att berätta.
Matte lastade in mig i bilen i höstas och så åkte vi till gammelmatte Monika. Jaja, det var ju inget konstigt, det har vi gjort flera gånger. Men den här gången så pillade gammelmatte och undersökte och så åkte vi till veterinären ... Vad konstiga de var allihop. Det verkade som om de väntade på något - Vad i hela fridens dagar var det de väntade på?
Men så helt plötsligt så lastade de in mig igen i bilen och så bar det iväg. Vi åkte och åkte och helt plötsligt landade vi på en gård med hundar och nya människor. Vad var det som skulle hända tro?
Ahaaa ... det kom en schäfer till. Vad ska han göra här? Usch, han var stor och otäck. Går det att leka med honom? Japp det gick att leka och det gick att göra mer också *fnitter* ...
Två dagar senare åkte vi till samma ställe igen och jag fick träffa Arry en gång till - Lattjo.
Den fina pojken hette Ängsbackens Arry.
Efter ett tag började jag bli rundare om magen och i januari så var det dags.
Jag blev lämnad hos gammelmatte och så började jag känna något. Sedan kom Matte tillbaka och så kom det ett helt gäng så blöta pipande filurer. Först blev jag väldigt konfunderad och nästan lite rädd för den där första som kom - den jäkeln hade ju gjort mig illa ju. Det gjorde så innibaljan ont när den där saken kom ut - bakvägen. Men efter ett litet tag så tog känslorna överhand. Jag slickade, pussade, matade och gjorde rent som om jag aldrig gjort något annat.
Nu är valparna lite drygt 5 veckor och snart får jag åka hem till Matte igen. Det ska bli skönt för henne, för hon har haft det ganska trist under den här tiden då jag varit bortrest. Jag ska allt se till så hon får fullt upp igen när jag kommer hem. Jag ska reta henne till gallfeber och hitta på en massa bus. Det ska bli kul.
