Blogg

Lantlollan har blivit stadsbo

1 maj 2017

Tiden den går och vi har flyttat.

I höstas fick matte slita sitt anletes svett. Hon tömde fyra rum och kök, ett garage, två uthus och ett gästhus och så flyttade vi in till staden. Till två rum och kök med ett litet vindsförråd. Snacka om att hon har slängt mycket, men det är fortfarande för mycket grejer som jag vet att hon vill göra sig av med. Fast jag säger som hon - en dag i taget. Det är ingen brådska. Tid är det enda vi har gott om.

Det var meningen att jag skulle få valpar i vår men det ville sig inte riktigt. Det blev ingenting. Kanske försöker vi igen i sommar när jag löper nästa gång. Vi får se. Hur som helst så träffar jag gärna den grabben igen - han var väldigt trevlig. Synd bara att han inte bor nästgårds. En av de första fikadagarna ute på altanen - härligt. En av de första fikadagarna ute på altanen - härligt. Tyvärr vill matte ha mig i koppel fastän det finns staket. Kan det bero på att hon vill ha lite koll på mig? Det finns än så länge en liten möjlighet att krypa under stängslet .... hehe .... jag har testat. Samt jag har inte riktigt lärt mig än att jag inte får voffa till på folk och fä som går förbi. Så än så länge envisas matte med att ha koppel på.

Jag låtsas vara en ängel

18 feb 2016

Anschie i soffan hos Mormor och Morfar, trött och belåten. 2015-12-18Jodå, nog är jag en ängel alltid. Men bara när jag sover. Jag älskar att vara kelig, gosig, snäll och söt. Fast när Matte vänder bort blicken ett tag så hittar jag på tokigheter.

För ett par veckor sedan så fick jag vara hos Mormor medan Matte gick ut en stund. Mormor satte sig framför tvn och jag strosade runt. Helt plötsligt så hittade jag något jag älskar. Längst upp på diskbänken uppe på en skål med apelsiner så låg det en påse. En påse med stora härliga röda tomater. Den ville jag ha. Sagt och gjort, jag tog ner den. Hur jag bar mig åt avslöjar jag inte. Matte tror jag måste ha hängt i armbågarna och studsat som en tok för att nå den påsen.

Jag älskar tomater, men 9 stora tomater blev nog lite mycket, jag lämnade lite tomatkladd kvar på den ljusa mattan i köket. Påsen låg snyggt och prydligt en bit bort. Jag skrattade glatt invändigt när Matte och Morfar sedan fick ligga på golvet och skura mattan för att få bort alla röda fläckar. Jag försökte i ärlighetens namn hjälpa till så gott jag kunde, klev omkring och tvättade Morfar i öronen, försökte ta trasorna och lite andra småsaker. Det var inte så populärt. Jag förstår inte det. Jag var ju bara snäll.

I förrgår så lämnade Matte mig hos Mormor igen, hon var borta i lite drygt 1 timme. Gissa vad som låg på diskbänken *haha* En halv tomat. Jippie. Den tog jag. Men jag försökte dölja spåren efter mig. Jag gick upp och hämtade ner disktrasan och la den på golvet. Jo jag hade torkat upp, men jag fick inte upp trasan på bänken igen - det glömde jag. Sedan hittade jag en plastpåse i hallen. Matte hade tömt sina fickor och det låg en oanvänd plastpåse, en sådan där som matte har i fickan när vi går ut. Den la jag i tv-rummet. Jag har inte avslöjat varför än. Men det kanske de kan lista ut så småningom.

Min Matte försöker allt att hålla mig kvar inanför staketet. Jag förstår bara inte varför. Det är ju så himla mycket kul dofter utanför - grisarna har gått och bökat, rådjuren och hararna brukar också strosa runt utanför stängslet. Sedan bor det ju en golden en bit bort som jag gärna vill leka med - fast det har jag aldrig fått göra.

Jag har upptäckt att jag är så liten att jag kan hoppa rakt genom staketet. Det är fårstängsel runt hela tomten, men det är för stora rutor för att hålla mig inanför. Jag hoppar inte över, det är onödigt. Jag hoppar i full rulle RAKT GENOM. 

Numera får jag inte vara lös själv ute. Om inte Matte följer med ut så sätter hon mig i lina. En 15 m lång spårlina sitter fast i yttertrappen. Där sätter Matte fast mig för snabbkissen och i väntan på att hon ska hinna ut. Till exempel om hon ska göra något innan vi ska iväg.

Felaktigheter i bloggen

12 aug 2015

Matte försökte fixa till en länk som inte fungerar. En bild som har flyttats och har blivit osynlig. Tyvärr får hon bara till svar att sidan inte existerar. Men det gör den ju, jag ser den. Det är förra sidan om att tiden gått och att jag fått valpar.

Här är bilden i alla fall

Cirka 2 veckor före beräknad nedkomst

Tiden har gått ... igen

19 feb 2015

Nu har jag en hel del att berätta.

Matte lastade in mig i bilen i höstas och så åkte vi till gammelmatte Monika. Jaja, det var ju inget konstigt, det har vi gjort flera gånger. Men den här gången så pillade gammelmatte och undersökte och så åkte vi till veterinären ... Vad konstiga de var allihop. Det verkade som om de väntade på något - Vad i hela fridens dagar var det de väntade på?

Men så helt plötsligt så lastade de in mig igen i bilen och så bar det iväg. Vi åkte och åkte och helt plötsligt landade vi på en gård med hundar och nya människor. Vad var det som skulle hända tro?

Ahaaa ... det kom en schäfer till. Vad ska han göra här? Usch, han var stor och otäck. Går det att leka med honom? Japp det gick att leka och det gick att göra mer också *fnitter* ...

Två dagar senare åkte vi till samma ställe igen och jag fick träffa Arry en gång till - Lattjo.
Den fina pojken hette Ängsbackens Arry.

Efter ett tag började jag bli rundare om magen och i januari så var det dags.

Anschie - cirka 2 veckor kvar till beräknad nedkomstJag blev lämnad hos gammelmatte och så började jag känna något. Sedan kom Matte tillbaka och så kom det ett helt gäng så blöta pipande filurer. Först blev jag väldigt konfunderad och nästan lite rädd för den där första som kom - den jäkeln hade ju gjort mig illa ju. Det gjorde så innibaljan ont när den där saken kom ut - bakvägen. Men efter ett litet tag så tog känslorna överhand. Jag slickade, pussade, matade och gjorde rent som om jag aldrig gjort något annat.

Heratorpets Anschie med sina valpar i D-kullen

Nu är valparna lite drygt 5 veckor och snart får jag åka hem till Matte igen. Det ska bli skönt för henne, för hon har haft det ganska trist under den här tiden då jag varit bortrest. Jag ska allt se till så hon får fullt upp igen när jag kommer hem. Jag ska reta henne till gallfeber och hitta på en massa bus. Det ska bli kul.

 

SJU månader ...

20 jun 2014

Det här är ju inte klokt. Tiden bara försvinner iväg. Fort som sjutton. Nu har det gått sju månader sedan det blev något skrivet här och det känns som om idétorkan fortfarande skiner med full kraft. 

Vem var det som kom med bilen? Anschie tittar ut genom fönstret.Lite kan jag ju berätta. Matte drar iväg mig på diverse grejer. Vi har gått en spårkurs, vi har gått med i ett gäng som håller på med olika nosarbeten - spår, sök, uppletande ... ja vad som helst som aktiverar oss hundar och ägare med förstås. Det är faktiskt jättekul och jag får ibland trevliga omdömen. Fast jag vet att jag är väldigt okoncentrerad i bland. Det liksom är kul det Matte erbjuder mig, men jag liksom glömmer bort vad det är jag håller på med och tittar på något annat. Men så kommer jag ihåg igen och så är det kul en stund. Söket däremot är ju jättekul, man får ju använda benen och springa som en tok - även om Matte kanske vill att jag ska ta det lite lugnare. Men jag hittar de däringa roliga människorna med en massa godis där ute i skogen ... Det är kul.

Söta AmigoNyår firade jag tillsammans med Matte, Mormor och Morfar och så var Kusin Amigo med också. Jaaa - kusin och kusin - kanske inte riktigt. Men det är en liten jycke som ingår i släkten. En kul liten sak. Jag tror det heter en Lhasa Apso eller något sådant. Han är svart och silver och ser ut som en sådan där liten figur ur Stjärnornas krig, wooki eller nåt sånt. Han är söt. Matte försökte ta lite foton på honom men han rör sig så mycket så, även om kroppen är still så rör han huvudet och det blev suddigt ... i alla fall när det var dåligt med ljus och tiden blev lång.

Anschie och Amigo nyårsdagen 2014Anschie, tvåbent schäfer, och Amigo i full rulle på nyårsdagen 2014

 

FÖDELSEDAG

18 nov 2013

Mys på 2-årsdagenI dag, den 18 november, fyller jag två år - enligt SKK. Däremot har jag för mig att gammelmatte Monika sa att jag var född den 17:e. Men ... jag kan minnas fel.

Jag har tvingat Matte till både det ena och det andra i dag.

Matte har fått gå en extra promenad, bjuda mig på Marie-kex, morot och en halv tomat. Jag älskar tomat. Hon har fått stå ut med en massa kel och gos för jag tvingade mig till en stund i hennes knä.

Även katterna har varit gosiga i dag. Vi har sovit tillsammans i Mattes säng en go stund i eftermiddag.

Jag har det ganska bra.

Röntgenresultat

15 nov 2013

Yippiieyiyi!!!!!


Det är nu officiellt på SKK att jag är helt frisk och hel och fin i mina höfter och mina armbågar.

HD grad A och ED ua (0)

Bättre går inte att få det. Gammatte Monika blev göraglad precis som Matte också förstås, men uppfödarMonika är nog gladast. Det betyder mycket för henne att jag är fit for avel *haha*

Så nu är det bara att vänta och se när det blir dags för mig att träffa en trevlig pojke - om ett år eller så lite drygt eller nå't sån't.

Röntgen gjord

9 nov 2013

I onsdags åkte jag och Matte till Gammelmatte Monika i Glanshammar utanför Örebro. Dagen efter, i torsdags, packades vi alla in i Monikas bil och så åkte vi till Kumla till veterinär Leif. Där klämde han och lyssnade och kelade med mig, men helt plötsligt så stack det till och efter ett tag blev jag så trött. Jag fick stappla in i ett halvmörkt rum och där la de mig på ett bord som åkte upp och ner och fram och tillbaka. Matte, Monika och Myran (som jobbade på det där stället) satte på sig tunga förkläden och sedan fick jag ligga på rygg och de drog och pillade med mig. Jag sov mestadeles men lite tittade jag upp i bland. De röntgade mina höfter, armbågar och min rygg. Men jag brydde mig inte så mycket - jag sov ganska gott.

Enligt veterinär Leif så såg det väldigt bra ut allting. Fast man måste ju vänta på det officiella resultatet från SKK i alla fall innan man ropar HURRA allt för högt. Fast ... Matte och Monika var allt ganska nöjda i alla fall.

I dag blev det en längre promenad fast Matte hade nästan inget batteri i sin mobiltelefon och inte tog hon med sig sin kamera heller. Men EN bild fick hon och den blev mycket suddig. Det är kusin Ziwa till vänster och jag till höger.

Nämen ... se på sjutton

11 okt 2013

Närbild av en ... älg?Nämen se på sjutton - Matte släppte till datorn igen. Kan det bero på att hon fick en liten puff i schäfergruppen på FaceBook? Någon frågade om det fanns en blogg och då kom hon på att jag har en och då drog hon igång den åt mig.

Vad har hänt sedan sist? Tjaa inte så mycket. Eller ... i går tog matte och åkte till SK Linköping och jag fick följa med. Hon tänkte att hon skulle se om det fanns några kuliga människor där och det gjorde det. Matte sa att hon blev positivt överraskad av det fina mottagandet som vi fick.

När vi kom runt huset så kom Pelle ut, kom fram till oss och hälsade oss välkomna. Snacka om att bli trevligt bemött. Dit ska vi tydligen åka fler gånger. Det tror jag att till och med jag kommer att tycka om.

Varför göra ifrån sig i koppel?

28 aug 2013

Matte säger att jag är ett stort sår i stjärten på henne.

Jag envisas med att hålla mig när hon går med mig i koppel. Jamen - är hon så dum att hon inte släpper mig lös så får hon skylla sig själv. Fast den dumma tanten har kommit på ett knep - hon väljer ut en sträcka och så går hon samma sträcka fram och tillbaka, gång på gång på gång. Det innebär att jag efter ett tag har nosat av just den sträckan och då har jag inget annat att göra än släppa på det jag håller inne med.

Vadå? Jag är smart. Ju längre jag håller mig ju längre får jag gå runt och nosa och "läsa alla nya tidningar i parken". 

Mitt nya halsband Teresa "Tessan" har gjort ett halsband till mig. Yeeehaaa - det sitter som en smäck och är så himla skönt och snyggt. Tessan gjorde det till mig för att Matte var hundvakt åt Primo. Visst har jag tur - Matte gör jobbet, jag har kul med Primo och så får JAG ett halsband. 

Primo och Odd delar säng

Primo är en Lagotto för den som undrar. Det här var första gången han låg bredvid någon av våra katter och han såg lite konfunderad ut först. Men han gillade katterna.

Snart är det höst igen

22 aug 2013

Matte är en dålig människa!

Hon låter mig aldrig få tillgång till datorn, men nu har jag smugit mig fram och lagt beslag på den. Kanske får jag ha den i ett par minuter. Jag kan i alla fall berätta lite grand om vad jag gjort och visa några bilder.

I våras fick Matte en ny kamera - ja ny och ny, den var begagnad. Men HON var glad i alla fall. Det har gjort att hon har hållit på och försöka lära sig hur den fungerar och hur man tar så bra kort som möjligt (med liten erfarenhet).

Ett av Mattes första försök med nya kameran

Detta är ett av Mattes första försök att använda kameran. Tjaaa... man ser ju vad det föreställer. Det är taget den 21 april 2013 vilket innebär att jag är cirka 1 år och 5 månader gammal. Visst är jag söt?

Sedan dess har hon tagit många bilder. Både på mig och annat tjafs. Va då? Fota blommor och träd och himmel och grässtrån och ... Näää sånt kan hon låta bli tycker jag. Men kanske kan hon få göra det ibland alla fall - då slipper ju jag vara still. 

Med ben i munnen den 12 maj

 

 

 

Här till höger är det i maj, den 12 närmare bestämt, och jag har fått ett tuggben och njuter av att ligga ute i solen och tugga på ett av mina älskade ben. Matte säger att jag är en benkvarn. Jag älskar ben och skulle kunna ligga precis HELA dagarna och tugga, men hon ransonerar. Jag får bara ett om dagen och oftast är de inte så här stora (jäkla snåljåp). Hon ger mig sådana som bara är hälften så långa *suck*

Den första maj var vi till Morfar och Mormor. Morfar fyllde år och uppvaktade honom. Matte fixade mat - helstekt fjällröding. De sa att det var gott och jag kan bara hålla med. Jag fick nämligen smaka lite av den urbenade fisken ... mmmmm ... och god sås var det också. Jag fick även då ett tuggben ... kan det bero på att jag då håller mig lite lugn ett tag? Jag ligger i alla fall nästan hela tiden still på en plats.

Va? Va sa du för nåt? Stör mig inte när jag tuggar ben.

 

Lång tid sedan sist

24 feb 2013

Matte har inte låtit mig låna datorn sedan jag hade ner den gamla i golvet. Den tog så mycket stryk att den sakta med säkert blev mer och mer svag och till slut dog den helt.

Jag har hunnit fylla ett år. Det gjorde jag i november och på julafton började jag löpa för andra gången. Vi firade jul hos Mattes mamma och pappa. Matte hade inte med sig något tikskydd så jag fick ett par av morfars gamla kalsonger. Svansen fick sticka ut genom gylfen och så drog Matte ihop dem uppe på ryggen med en stor påsklämma. Vips så hade jag skydd så jag inte blödde ner deras fina mattor. Tur var väl att jag inte blödde så mycket, bara någon liten droppe då och då. I alla fall de första dagarna.

Skön långpromenad i februari

Vad jag inte förstår är att Matte tycker så illa om när jag släpar runt henne i kopplet. Jag är så stark, eller om det är hon som är svag, att jag kan dra iväg med henne dit jag vill gå. Hon kämpar och kämpar med att jag ska sluta hänga med all min vikt och styrka längst fram i kopplets längd. Varje gång jag tar i så stannar hon och sätter ner hälarna och så kommer jag ingen vart. Sedan står hon bara där. Dumma tant. Men när jag slackar kopplet och tar lite kontakt med henne ja då minsann går hon igen. Hon klagade lite på att det tog så lång tid att gå till Vette och Biggan när vi skulle dit och fika. Vad kan det vara... strax under 500 meter och det tog  35 minuter att gå.

Med lurarna i lurarna

Men det har börjat komma en massa trevliga ord ur henne, BRA, DUKTIG TÖS, FIN TJEJ. Kan det betyda att jag blivit duktigare kanske? Hon säger det i alla fall. Jag kan gå med slakt koppel och det känns ju egentligen mycket skönare - men va sjutton - jag vill ju fram och så till höger och så till vänster och så upp i snödrivan och ner i diket och ... men det vill inte Matte.

Jag gillar min mormor och morfar. Jag kryper ofta upp i knät och ska kela. Jag var väldigt nyfiken på mormors hörlurar och när hon hade dem i handen så stoppade jag in huvudet i dem och då satte hon dem på huvudet på mig. Jag blev aldeles stilla och så lyssnade jag. När mormor tog bort lurarna så försökte jag stoppa in huvudet igen. Matte, morfar och mormor skrattade gott och jag fick ha dem på mig en liten stund till, men tyvärr bara så länge att Matte han ta ett foto. Det var kul med lurar på huvudet, det lät så kul.

Skogsbad

12 aug 2012

Matte och jag tog en lång skogspromenad härom eftermiddagen. Matte sa vi skulle gå en liten sväng bara, men den tog nog närmare 2,5 timmar. Det var härligt. Men både Matte och jag var lite lagom möra i kroppen när vi kom hem.

Jag hittade stora gropar som skogsmaskinerna hade gjort när de åkte där för ett längre tag sedan. Gissa vad det fanns i de groparna? VATTEN, härligt dyigt lerigt luktande vatten. Jag var i sjunde himlen när jag sprang gatlopp fram och tillbaka i dem men Matte såg lagom nöjd ut. Fast jag såg allt att det fanns en hel del skratt i ögonen och hon skällde inte på mig. Bara frustade lite och sa att - kom nu gumman så går vi vidare.

Det är så skönt att gå med Matte i skogen. Hon håller inte på och ropar och stojar på att jag ska komma till henne hela tiden, men samtidigt så gäller det ju för mig att hålla koll på vad hon gör. För rätt vad det är så går hon inte alls som jag trott att vi ska göra. Så jag får allt hålla ett öga på henne mest hela tiden, men det gör inget. Hon ger mig ofta en klapp och ett litet kli när jag kommer förbi henne. Eller så mumlar hon lite granna att jag är en duktig tjej och det kan man ju inte motstå.

Fast den här gången så var det ett litet tag då hon pratade med mig, eller vem hon nu pratade med. Hon pratade högt och ljudligt, sjöng lite och stampade med fötterna när hon gick. Kanske berodde det på att vi båda två hörde något som knakade en bit bort i skogen och vi vet båda två vad det finns för djur där. Jag har inte sett dem men det luktar en hel del konstigt där de har gått fram och bufflat runt i marken. Matte säger att det är gris, men ... det luktar inte alls som fläskfilén hon grillade för ett tag sedan.

Matte har börjat förbereda lite, tvätta kläder och sånt. Tydligen ska vi åka bort ett par dagar. Hon har pratat med gammelmatte Monika och vi ska visst åka dit och hälsa på. Det ska bli spännande. Tror jag.

Hur som helst, nu ska Matte få sova middag och jag med. Vi har varit ute ett par timmar nu så en stunds sömn kan vara skönt.

Fotografering

5 aug 2012

Heratorpets Anschie, 2012-08-05Matte fick för sig i dag att hon skulle knäppa några kort på mig. Men den enda kameran som hade batteri i sig var mobiltelefonen så det blev ju därefter. Hon försökte få mig att vara still en liten stund utan att klättra rakt upp i ansiktet och kela med telefon och henne. Hon hade en av mina vedpinnar i handen och så skulle hon hålla kameran och ta fotot med den andra. Så hon såg ut. Ena handen högt upp, den andra försökte hon hålla i jämnhöjd med mig och så skulle hon titta i kameran och kolla in mig och knäppa. Snacka om pajaskonster.

Men några foton blev det i alla fall på mig och jag är ju inte till min fördel just nu. Urfälld, tonåring, gänglig och höglöp - härlig kombination.

Matte säger att hon gillar det här fotot, det till här ovanför till höger alltså. Att jag är en så söt och mysig hund. Jag blir nästan lite högfärdig när hon pratar så. Det är så att det till och med syns på fotot eller vad tycker ni?

8 månader, 2 veckor och 4 dagar gammal
Så här blev det när jag ställde mig bara rakt upp och ner utan att Matte flyttade några ben eller så. Snett och krokigt och inte parallellt med Matte.

Söt Anschie med pinne i munnen
Visst är man söt med en pinne i munnen?

Vi hade en liten kelstund i hammocken också.

Heratorpets Anschie försöker se snäll och bedjande ut

Heratorpets Anschie myser med Matte
Här kan man skönja att den lilla damen har haft närkontakt med något som stack henne. En geting? Underläppen är lite svullen och strax under läppen, på hakan så har hon en liten bula i storlek med en gammaldags stenkula.

Höglöp

4 aug 2012

I dag har Matte haft besök av människa av hankön. Jag blev som tokig. Knepigt värre vad min svans for iväg åt alla håll och kanter upp över ryggen och vid sidan, speciellt när han klappade och kliade mig. Detta redan 12-13 dagar efter att första blodet började irritera mig där bak. 

Matte sa att vi inte i framtiden behöver testa mitt höglöp med hanhund, det går bra med människohane också :)

← Äldre inlägg

Uppdaterat

Länkar

Gilla

 

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)